Jag vet inte, för ett år sedan fattade jag typ ingenting med dressyr jag visste hur man fick en häst på tygeln och hur man gjorde skänkelvikning. Hoppning visste jag vell hur man hoppade en bana och då menar jag slarvigt inte korrekt, eftergift visste jag inte vad det var heller. Under förra sommaren lärde jag mig mer men inte speciellt mycket. Det var först november/december 2010 jag fattade grejen med allt. Januari 2011, 2 dagar innan skolan började efter jullovet, så låssnade Ramona och började gå som en dressyrhäst, sen dess har hon utvecklats i både hoppningen och dressyren. Från att hoppa vimsigt på ett 60cm högt hinder till att hoppa en bana helt perfekt på 90cm. Dressyren från att gå ostadigt och behövas jobbas precis hela tiden till att gå stadigare och bara behöva jobba dåochdå. Ramona kanske verkar som en lättridenponny, men det är hon inte, blir någonting jobbigt stannar hon eller drar iväg i 180. Jag kämpade 1år och 2månader med Ramona innan hon släppte och gjorde som jag ville. Jag vill inte gå för snabbt fram med henne. Men ändå vill jag det, jag vill hinna tävla henne innan hon åker härifrån. Hon är ju trots allt inte min ponny.  Det som gör mig extra glad över mitt jobbi dressyren är att jag klarat allt själv, har tränat dressyr för instruktör en gång i hela mitt liv. I hoppningen har jag tränat 2 gånger. Jag har kommit hela den här vägen själv tillsammans med Ramona, och det är jag stolt över. Vi ska köra vidare och utvecklas ännu mer.
Ett fåtal personer klagar på min ridning, men gör det jag bryr mig inte, jag har en anledning till det. Jag var som nybörjare när jag fick Ramona hade ridit dressyr en gång på Miller för mamma hoppat över diken och pinnar i skogen. Sen får jag en överviktig helt outbildad ponny med temprament, raka motsatsen till Miller som är en lugn och säker, en sådan häst jag var van med. Första ridturen hemma var förjävlig hon taktade precis hela vägen och tänkte dra för mig. Där satt jag på en ponny som jag red på riktigt för andra gången i mitt liv helt själv, inte alls van med en häst med det tempramentet. Jag var glad samtidigt som jag var ledsen. Men jag utvecklades på ett år har jag gjort mer en vad jag aldrig trodde att jag skulle våga. April förra året hände en obehaglig sak, Ramona och jag kraschade i ett hinder och jag stukade nacken, nyckelbenet, armen och ryggen samtidigt som jag fick en hjärnskakning, jag lovade då mig själv att ALDRIG hoppa högre en 50cm, vad gör jag inte nu?
Alla utvecklas men olika snabbt, man ska inte se ner och klaga på personer som är sämre en, sig själv då visar man själv hur dum man är. Man ska kunna acceptera alla som de är.
Ramona kunde ingenting när vi hämtade henne 7november 2009, men nu 24mars 2011 kan hon mer en vad jag hade trott när jag fick henne, jag trodde aldrig att vi skulle komma så långt vi kommit nu, framförallt inte själva!

 

det här tyckte jag var superfint? jag kallade det här för dressyr. Dressyr är någonting helt annat. Man ser ju att vi inte ens sammarbetar?

ungefär såhär ser det ut nu, det är skillnad på både häst och ryttare.

taget från min gamla blogg