Jag har suttit och funderat och tänkt på en sak, min favorithäst, man har oftast flera stycken, men om man verkligen tänker efter så har man oftast bara en. Min favorithäst är helt klart Boysen, han var min första egna häst, honom har jag gjort så mycket med, på hemmaplan, men det räcker! Sen har vi Belinda, är kär i den hästen, hon är hur härlig som helst att rida. Men vi känner inte varandra helt än, vi har mycket att lära, båda två. Ramona är också en utav mina favoriter, vi gjorde ALLT. Miller, han har funnits hela mitt liv, han var första hästen jag satt på, första jag ramlade av, första jag red själv på, det var även han som gjorde mig hästrädd när jag var liten, haha. Gunnar är inte riktigt min typ, lite för vinglig, men man kan verkligen inte låta bli att gilla honom iaf, för de stunder han inte är jobbig, är han hur härlig som helst, jag lovar! Kavaljero, hästen som seriöst stal mitt hjärta, kärlek vid första ögonkastet, varje gång jag kommer ner till honom igen efter att varit utan honom i flera veckor, månader t.o.m, så rinner tårarna åt alla håll och kanter, och den känslan som kom när han kom i galopp och gnäggade åt mig förra sommaren, den är obeskrivlig, jag bara tjöt. Skulle kunna skriva om ett par hästar till, men nej? varför inte? Därför att alla dom här är inte mina favoriter, jag klarar av att leva utan dom längre perioder. Jag har bara en favorit och det är Boysen. Min lilla korsningsponny på 27år, han kan dö vilken dag som helst, men han mår bra. Och det är huvudsaken <3

Rörigt inlägg det vart, men aja...